När jag sitter här och skriver denna text, omgiven av samma fyra väggar som under de senaste månaderna, märker jag hur mycket jag längtar efter att få återvända till världen. Den där känslan av att packa väskan, kliva på ett plan och låta förväntan och spänning fylla själen. Resor, med alla sina fantastiska möjligheter, kommer nu inte som en självklarhet, utan mer som en dröm.
Jag minns hur jag som barn jämt och ständigt ritade landskap från olika delar av jorden, oavsett om det var under barndomens tecknarstunder eller under lediga stunder i skolan. Jag minns hur jag förlorade mig själv i historier om färgstarka städer, fjärran öar, mystiska skogar och böljande öknar. Jag minns och längtar.
Men det handlar inte bara om platser, utan också om människorna och kulturen. Att möta nya människor, att lära sig av deras erfarenheter, att tränga djupare in i en annan kultur, att upptäcka och förstå – allt detta gör resor till ett verkligt äventyr. Även om inga bilder, inget skrivet ord kan någonsin göra rättvisa åt dessa ögonblick, sparar jag dem i mitt hjärta och min själ.
Trots att det just nu är svårt att resa på grund av den rådande pandemin, tror jag att vi ska hålla fast vid drömmarna om att återigen få utforska världen. Vi kan fortfarande drömma, planera och förbereda oss för framtida resor. Det är också nu vi har tid att reflektera över resans betydelse – inte bara som fysisk förflyttning utan som ett tillfälle att växa och utvecklas som människor. För, som Mark Twain sa, ”Resor är farligt för fördomar, bigotteri, och snävtänkande”.
Kort sagt, min längtan efter resande har bara blivit starkare under dessa speciella tider. Medan jag sitter här och drömmer om villervallan i en storstad, om vinden som stryker längs ansiktet på en öppen väg, om ljuden och dofterna som fyller luften i en främmande mark, lovar jag mig själv att jag aldrig ska ta dessa upplevelser för givet igen. För ett liv fyllt av resor är verkligen ett liv väl levat.